Flaxande hälsningar från Heeresfliegerwaffenschule, Bückeburg

Här kommer en liten hälsning från den tyska arméflygskolan som sedan slutet av mars är mitt hem. Och några fräcka bilder givetvis..

Fuktdis kallas det visst. Den där blöta filten som gör att sikten är lika med noll och att all flygning som lyder under VFR (Visual Flight Rules) blir inställd. Det har varit mycket fuktdis de senaste veckorna, vilket är en oönskad följd av ett segt högtryck som vägrar lämna centraleuropa. Då börjar man sakna inomhussäsongen med god sikt, bra ljusförhållanden och gött häng. Därför slog mig tanken just nu att försöka publicera mitt första inlägg på hemsidan och skicka en liten hälsning till klubben från arméflygskolan i Bückeburg.


Sightseeing runt Hannover -mycket kolkraft

Som några av er kanske vet så pluggar jag till helikopterpilot inom Försvarsmakten sedan hösten 2009. Utbildningen är i grund och botten en officersutbildning, varför jag spenderade de första tre terminerna vid Militärhögskolan Karlberg i Stockholm. Sedan i mars har jag varit nere i Tyskland och ägnat mig åt flygutbildningen. Examen från tyska armeflygskolan beräknas till slutet augusti 2012 och officersexamen vid Karlberg i juli 2013.


Elva helikoptrar väntar på plattan. Kaotisk radiotrafik för en nybörjare

Utbildningen här nere är uppdelad i tre faser. ”Basic Academics”, ”VFR” och ”IFR”. Basic Academics är ett tre månaders teoripaket som täcker grunderna i avionik, teknik, lufträtt, meteorologi och aerodynamik. VFR-delen är första flygskedet som behandlar flygning under Visual Flight Rules. Här lär man sig grunderna till helikopterflyg inklusive navigation, mörkerflygning, flygning med night vision goggles, terrängflygning och kursen avslutas med två veckors bergsflygning i alperna. IFR-delen behandlar flygning under Instrument Flight Rules och fokuserar inte så mycket på handhavande av själva helikoptern utan navigering och flygning med hjälp av instrumenten i t.ex. moln.


En s.k. ”clearingturn” för att kontrollera trafikvarvet när kontrolltorn saknas

I skrivande stund är jag snart tre månader in i VFR-fasen och ett ”vanligt” flygpass just nu innehåller olika start- och landningsprofiler, autorotation och nödträning så som enmotorbortfall, generatorborfall eller tappad stjärtrotorfunktion. Det sistnämnda är riktigt rock’n roll då det gäller att landa i hög fart.

Skolhelikoptern som används är EC-135 vilken är densamma som bl.a. svenska polisen använder sig av. Det är en högst modern helikopter med digital intrumentering och stabiliseringssystem, vilket är bra den dag jag ska flyga någon utav de helikoptertyper som finns/kommer att finnas i det svenska försvaret. Skolan använder sig även av simulatorer i flygutbildningen. Dessa är s.k. ”full motion” simulatorer och överensstämmer ganska bra med upplevelsen ute. Innan examen kommer jag i runda slängar ha 100 timmar i simulator och 100 timmar i riktiga maskinen.


Skolan förfogar över åtta EC135-simulatorer, två för CH53, två för Bell-UH1 (Huey) samt två för NH90.

För den som är intresserad av att följa oss här nere, läsa mer om utbildningen eller helikoptern så har vi en blogg som uppdateras inte för sällan (jag är del av GHU111).

http://blogg.forsvarsmakten.se/helikoptereleverna/

Nu ska jag återgå till förberedelserna inför morgondagens flygpass, vilket med 94,5 procents chans kommer ställas in efter meteorologens dom klockan 07:15 lokal tid; fuktdis.

Ha de gött så hörs och ses vi!
//David

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *